yoymivida

Tror ni jag kan sova eller? Nä skulle inte tro det:( ångesten börjar krypa sig på att jag ska upp snart. Tur att jag tycker om mitt jobb så dom tankarna hjälper mig upp:) trevligt att jobba ihop med lite kollegor för en gångs skull. Såg självklart klart filmen med båda ögonen, soul surfer tror jag den hette. Jätte bra faktiskt, mycket tårar i början. Inte kanske just för filmen utan mest för mod, hopp och att ingenting är omöjligt. Jag lever med en person (Danne) som verkligen är noga med att säga ATT INGENTING ÄR OMÖJLIGT!!! Och jag verkligen älskar det för då vågar man satsa man vågar hoppas och tro. Sen kan det tyvärr vara så att det var omöjligt men då har man iaf försökt. Just nu i denna stund när jag inte kan sova så ligger jag här i mörkret med lyset av min mobil. Jag tänker och tänker. Men vad tänker jag på egentligen? Det snurrar och nån stans där bak känner jag lite ilska, av något, om någon, för någon,till någon. Vem eller vad är det mina tankar som vet och ingen annan. Det är tråkigt att ilskan ibland kryper sig på. Så himla onödigt. Men det är känslan av orättvisa. Varför blir det som det blir ibland? Varför går det som det går. Människor ifrån min familj och släkt försvinner ifrån oss ifrån mig och det gör så fruktansvärt ont. Jag fick en frågan för inte alls länge sen hur jag hanterar min pappas död och om jag tänker på honom ofta. Mitt svar är att jag inte kan hantera den men jag måste lära mig att leva med det. Tänker jag på min pappa? JA jag tänker på honom varenda jävla dag. Jag saknar så fruktansvärt, men jag är mer sällan ledsen när jag tänker på honom. Jag minns honom som en otroligt fin person. Den bästa pappa du kan önska dig. Men jag tänker och tänker. Jag vill visa Joline. Jag vill presentera Daniel. Han skulle vara så stolt av dom båda och även av mig för jag har lyckats ta mig dit jag är idag. Jag vägrar ge upp fast jag många gånger tänker. Vad är det värt? Sen ser jag på Daniel, jag ser på våran underbara dotter, jag ser på vårt hem och även mitt jobb. Jag är där jag vill vara fast med en person mindre och det är du pappa. Du och mamma har skapat mig ni har gjort mig till den människa jag är. Jag har blivit så stark mycket starkare än vad jag var förr pappa. För även att du inte finns här så känner jag styrkan du ger mig. Men nån stans där inne i min kropp finns en rädd, ledsen och orolig Jenny men henne tänker jag inte ta fram. Jag hatar när hon kommer fram. Ibland sänks jag för att jag antagligen har visat mig för stark eller för att min ärlighet skadar. Men det tänker jag inte sluta med. Kanske bara bli bättre att uttrycka mig. Dom som sänker mig har ingen aning om varför jag säger vissa saker eller varför jag tycker på ett speciellt vis. Men är det så dumt att säga när man tycker att nåt är fel eller att man tycker att någon gör fel? Även att man inte är perfekt själv, för det kan ingen människa vara. Man måste vara stark för att orka leva, för att orka tro, för att orka hoppas. Men styrkan är inte det enda vi måste ha du måste även bry dig om din familj dina vänner. Vårda din kärlek dina föräldrar, syskon, barn, barnbarn. Släpp aldrig taget vad som än händer. Din familj är din familj. Det är ditt kött, ditt blod. Är det värt att förlora? Jag vägrar släppa taget om mina. Min Joline kommer alltid betyda mest för mig. Jag ska göra mitt bästa i min uppfostran men jag styr inte över allt som händer och som sagt ovan jag är inte perfekt. Men jag tänker aldrig ge upp. Vad som än händer vad som än sker. Ingenting är värt att förlora. Jag förlorade min pappa så plötsligt, helt oförberett och den stunden då det skedde vill jag aldrig ha tillbaka igen. Men en sak som jag är glad över det är att jag älskade min pappa över allt annat och han älskade mig. Vi var aldrig osams och minnena jag har är roliga, dom är fina. Och det är så jag vill leva mitt liv. Alltid älska min familj och bli älskad tillbaka. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är så det kommer att vara<3 För en familj är så starka tillsammans det har bevisats i min förr och det är jag stolt över!! Daniel & Joline ni är min lilla familj som jag ska vårda med största ömhet min kärlek till er är så otroligt stark! Det finns inget man inte kan älska hos er två. Jag vill alltid ha mina hjärtan vid min sida för annars skulle saknade va för stor att leva med. Om man vågar älska så blir man älskad tillbaka glöm aldrig det!