yoymivida

men bara på en bild.

Jag tittar vänder mig om och tittar igen.
Jag ser bilden, men det är bara en bild.
Ett foto som skapar minnen men ändå glömska.
Glömskan av hur just du lät och för mig fortfarande låter.
Jag vill höra din röst jag vill höra ditt skratt.
Jag vill känna dig det behöver inte vara en kram i en evighet, bara nån sekund
så jag känner dig, lukten av dig.

Lukten av min pappa.
Dagarna går och går och går.
Men det är så tomt. Dagarna fylls med nya äventyr och gamla minnen.
Men saknaden är för stor alldeles för stor.
Det är ett djupt djupt hål i mitt hjärta som inte vill växa igen, som inte
vill gå vidare.
Fan vad jag älskar dig pappa.

Jag sitter och tittar på min farmor och farfar.
Dom lever på nya äventyr på gamla minnen.
Men i ögonen är det på nåt sätt tomt. Det är sorg som
inte går att trösta.
Överleva sina barn är något som inte får hända.
DET FÅR INTE HÄNDA!!

Jag kan känna mig så arg, så ledsen.
Ingenting kan trösta mig.
Jag ser på Joline och tänker hon är det bästa som har hänt mig.
I henne finns min pappa, jag måste tro det.

Jag drömmer om dig om nätterna.
Jag tänker på dig om dagarna.
När ska denna känsla försvinna?
Min kärlek till dig pappa är så starkt.
Jag är din dotter och det vill jag alltid vara
men jag vill att du ska vara vid min sida
och inte så långt ifrån.

Men på något sätt så har allt en mening.
Jag vet pappa att du har levt ett helt fantastiskt liv.
Du har gjort det mesta, varit med om många äventyr
både bra och dåliga och det är du!!

Du orkade inte mer.

Men

DU FATTAS MIG!!!