yoymivida

Morfars begravning blev verkligen jätte fin, alla blommor runt hans kista var jätte fina.
Sara och Ida sjöng så otroligt fin och Markus var super duktig med sin gitarr.
Jag trodde att det skulle gå bra, jag kände mig stark men direkt när jag såg kistan kom tårarna. Känslan av att morfar ligger där i får mig att rysa. Men äntligen kommer han ut från det kalla kylrummet.





Sara sjöng Gabriellas sång så otroligt vackert, det var hon som startade begravningen med den.
Jag satt där på bänken och tittade mot kistan, jag känner att tårarna kommer mer och mer. Det gick omöjligt få stop på dom. Jag tänkte för mig själv: Snälla Jenny sluta gråta, men mer kom det. Danne satt vid min sida och höll om mig. Inget hjälpte efter ett tag kommer min söta lillebror fram till mig och håller om mig massor.
Av Mattis får man inte så där jätte många kramar. Oftast på skoj bara så när han kramar en så värmer det verkligen.

Ida sjöng Halleluja med Markus på gitarr hur underbart som helst. Dom är så duktiga.
Tårarna tittade ju självklart fram under deras minuter oxå.
Men det är skönt att gråta men fy fan så ont det gör.

Efter begravningen så körde jag tillbaka Danne till jobbet för ingen kunde jobba i hans ställe. På vägen hämtade jag min lilla älskling som var hos sin gammelfarmor undertiden. Det hade gått jätte bra. Dom hade varit i Trädgårsföreningen och gungat och haft jätte roligt. Hon gillar verkligen farmor, men vem gör inte det:).
Men hon hade somnat på vägen hem och när hon vaknade i farmors hall så kände hon inte igen sig så då blev det en ledsen tjej. Men hon lugnade sig när  hennes mamma kom. Och hon gillar farmor fortfarande för ett leende fick hon allt:)
Men jag måste säga att hon är duktig hon är ju mest van vid att vara hos sin mormor om inte vi har henne och det är inga problem att lämna bort henne. Min duktiga lilla tjej:)



Kvällen slutade med lite huvudvärk men det får man tacka tårarna för.

Puss på er!