yoymivida

Jag tänker ofta på vad jag skulle göra om det hände min Joline något. Om hon skulle försvinna i plötslig spädbarns död eller bara komma bort ifrån mig. När jag är ute någonstans och jag vänder mig om för ett kort ögonblick och ser att vagnen inte längre står vid min sida. Att jag inte längre ser hennes stora ögon och hör hennes underbara skratt.
Jag antar att det är så här att vara mamma.
Min mamma har alltid sagt till mig att hon levt i ständig oro för sina barn, jag har väl inte tagit det helt på allvar. Men nu när jag fått min egna lilla dotter så förstår jag vad hon menar.

Just nu känner jag en otroligt obehaglig känsla i min kropp. Tittade på Cold case en serie på femman tror jag det är.
Ikväll handlade det om hur en tjej som var 17 år blev gravid och föräldrarna skämdes över henne. Så dom lämnade bort henne till ett hem för unga gravida flickor som drevs av en nunna. Den här flickan ville inget hellre än att behålla sitt barn.
Mamman och nunnan övertalade henne att skriva på papper om att en annan familj fick adoptera hennes barn, Hon ville verkligen inte. Hon var tvungen att skriva på ena sidan pappret vad en bättre familj kunde ge barnet, den listan blev lång och på andra sidan bladet fick hon skriva vad hon kunde ge barnet. Där stod det KÄRLEK. Det borde ha räckt. Det slutade med att hon försökte rymma med barnet men hon blev mördad av en annan tjej på hemmet som blivit av med sitt barn och blev psykiskt sjuk precis efter förlossningen.
Jag mår verkligen så dåligt nu efter jag sätt detta avsnitt. Tänk att det faktiskt var så förr. Och tänk att även nu blir en del av med sina barn på flera olika hemska sätt.

Det var en ganska kall kväll i november du kom.
Vilken otrolig lycka du gav oss båda två,
bara känslan att få ta i din lilla hand och få se en liten tå.
Dina ögon var så stora och fina.
Och det fanns så mycket glädje i din blick,
trots att vi dig precis fick.
Aldrig har jag trott att någon kunde göra mig så glad och hel,
Vi höll om dig, tog på dig, såg på dig,
det fanns inte ett endaste fel.
På farsdag kämpade jag dig att få,
för ingen kunde någonsin önska sig en bättre present än vi två.
Tiden går, du lär dig nya saker för var dag,
när du omfamnar mig så blir jag helt knäsvag.
När du sover kan jag ligga i timmar och bara på dig titta.
Då tänker jag: Kan denna lycka hända mej?
Ja det kan det, för du är min alldeles egna lilla tjej!

Till Joline från din mamma
Jag älskar dig över allt annat.
Tvivla aldrig någonsin på det.