yoymivida

Ja i lördags så fick Joline en så otroligt fin dop present av sin gammelfarmor & gammelfarfar.
Det var tur att det var det näst sista paketet som jag öppna för jag fick knappt fram ett ord efter denna fina gåva.

Min mamma och pappa skiljde sig och gick sina egna vägar när jag var 1½ år. Många kanske undrar varför dom skaffade sitt andra barn och sen gick åt varsitt håll. Men visst är det väl bättre att man upptäcker att man växer ifrån varandra och skiljs som vänner, det tycker jag iallafall. Jag har aldrig mått dåligt för att mina föräldrar inte har bott tillsammans. Men däremot så skulle jag nog göra det om dom höll kvar i varandra för Cissis och min skull. För det är det dummaste en förälder kan göra. Självklart ska man kämpa för att familjen ska kunna vara tillsammans men man måste älska och respektera varandra om man ska kunna bli en lycklig familj. Jag har alltid varit världens lyckligaste med mina två underbara föräldrar och sen bonusföräldrar på det:). Vi har alltid kunnat träffa varandra när vi vill.

Jag älskar smycken och har alltid gjort. Så självklart så har jag lagt beslag på mammas vigselring som hon hade med pappa. En jätte fin i guld, den hade jag alltid i en kedja runt halsen förr. För man vågade ju inte ha den runt fingret för det betyder ju otur. Men man har väl alltid undrat var pappa hade lagt sin. Man har tänkt för sig själv om han har slängt den eller har den kvar någonstans.
Och i lördags fick jag mitt svar.

Jag står och öppnar Jolines alla dop presenter med Joline och Daniel och alla 55 gäster tittade förväntasfulla.
När jag kommer till det näst sista paketet så läser jag doplyckoönskningar från Jolines gammelfarmor/farfar. Och på kortet står det även:
En del av morfar.
Jag stod som ett stort frågetecken. Tanken var ju först att det var från min morfar, men sen så tänkte jag ju att han gick ju bort för snart en månad sen. Jag kopplade verkligen inte att det var min pappa såklart. Han hann ju aldrig bli morfar på riktigt så jag kunde inte få in det i mitt huvud att det var honom det handlade om. Åh tänk om han ändå kunde få träffa min dotter han skulle vara världens stoltaste morfar inte bara för att det var Jollan utan för att han alltid var så stolt över sitt egna, sån var han. Han visa aldrig att han var besviken på någon av sina barn.

Undertiden jag öppnar det fyrkantiga paketet så känner jag hur jag blir helt varm i kroppen och jag blir jätte nervös. Jag öppnar den blå asken och där ligger det finaste smycke. Jag ser att det är en halv guldring, men kunde inte komma på vad det var. Jag blir så nervös och känner mig obekväm av att alla tittar fast ändå inte. Men jag ser inte vad det står i ringen, så jag går fram till Cissi och hon förklarar lite, tillslut säger farmor att det är min pappas vigselring som han hade med min mamma. Jag går tillbaka mot bordet och känner hur tårarna kommer. Jag tror inte ni förstår hur viktig den här presenten var för mig. Jag har alltid undrat var ringen är. Och farmor har haft den hela tiden och nu när pappa inte finns och kan visa sin kärlek till sitt barnbarn så gör farfar och hon det åt honom. I den halva ringen så hänger ett hjärtan som kommer från farmor. Mina tårar slutade inte rinna från min kind, jag har aldrig blivit så rörd. Jag var så lycklig att hjärtat värkte.
När jag tittar på smycket så blir hela kroppen varm. Min dotter har fått det finaste minnet av sin morfar hon aldrig fick träffa.
Man tänkte att pappa skulle ha varit där i lördags. Han skulle självklart se sitt barnbarn bli döpt, han skulle vara där och kolla när hon ler och är lycklig. Men även att vi inte såg honom så kände jag att han var där.
Han är alltid med det vet jag.



JAG SER HONOM INTE
JAG KAN INTE RÖRA VID HONOM
JAG KAN INTE KRAMA HONOM
JAG KAN INTE SÄGA: PAPPA JAG ÄLSKAR DIG & HAN SÄGER TILLBAKA.

MEN JAG KOMMER ALLTID ALLTID KÄNNA ATT HAN FINNS DÄR FÖR MIG OCH MIN FAMILJ
HAN LÄMNAR MIG ALDRIG DET VET JAG!