Jag vill bara krama
Vissa dagar går inte att vara glad, man känner att man inte orkar. Idag är en sån dag som jag bara tänker på pappa och morfar. Jag tänker bara att jag vill träffa dom. vara hos dom. Fan jag vill bara krama dom lite.
Ibland så känner jag att det bara blir värre och värre. Saknaden är så jävla stor så jag blir tokig.
Man pratar med folk och dom undrar över familjen och så. ja min pappa är död svarar jag som det inte vore nåt.
Men visst fan är det det. Jag saknar min pappa så jag blir tokig. Jag orkar inte sakna honom så mycket. Tiden går och går. Nej jag mår inte som jag gjorde förut men ändå så tror jag inte att det går en hel dag innan tankarna faller tillbaka igen. Morfar har inte varit borta sålänge så där har jag inte kommit underfull med att han inte ringer snart till mig och frågar om olika saker, Tex nu när vi köper en ny bil. Fan det är ju han som ska ringa och fråga om det är ett bra köp, om jag känner honom rätt så skulle han lika gärna kunnat ringa till bilförsäljaren för att vara på den säkra sidan att allt verkligen är rätt.
Morfar det är ju du som ska hjälpa mig sen när vi ska köpa hus. Du ska ju lägga dig i så mycket så jag nästan blir sur.
Sur för att jag vet att du har rätt och jag fel.
Tårarna har kommit idag det kan jag inte hjälpa.
Då tittar Joline på mig med sina stora blå ögon och undrar vad det är med mamma, varför är hon ledsen?
Då blir jag ännu mer ledsen för jag tänker på att hon aldrig får träffa sin riktiga morfar. Okej hon har världens bästa morfar i Benke och han kommer verkligen att vara hennes morfar. Men ändå så vill ju jag att hon ska träffa min pappa för han skulle vara så stolt över sitt barnbarn det vet jag. För alla rackartyg hon gör har hon ärvt efter sin morfar det lovar jag.
Men nu kommer ju den stora frågan. Hur ska jag säga till Joline att min pappa inte finns, han är i himlen brukar jag säga till mina dagisbarn när dom frågar. För frågan kommer varför jag säger Benke till Benke och inte pappa. Hon kommer förstå direkt det vet jag. Hon kommer sen förklara att hennes riktiga morfar är i himlen. Det är bara jag som tycker att det är så jobbigt.
Sånna här saker är jobbiga och man blir ständigt påminnd på olika sätt.
Jag är bara så glad att Benke vill vara Jolines morfar, det betyder mycket för mig.
Och jag är så glad att morfar hann träffa Joline. Hon gjorde många tråkiga och jobbiga dagar för morfar lite bättre.
Ja nu vet jag inte vad jag ska säga mer, var tvungen att skriva av mig lite.
Ibland så känner jag att jag inte vill annat än gråta men då kan jag inte. Och vissa dagar
vill jag inte gråta och då är tårar det enda jag får fram.
Jag älskar er. Inte bara morfar och pappa, jag älskar alla min nära och kära. Jag är glad att ni
finns där för mig.
finns för alltid sötnos!
Gud, vi är såå himla olika. Jag har absolut mina stunder då det slår mig att pappa inte finns men så tänker jag på hur rolig han var och så var det tråkiga borta. Ibland undrar jag om du och Towe förstår att det är ok att gå vidare. Jag säger inte att ni ska glömma pappa eller nått sånt men försöka minnas det roliga och vara nöjda med den tiden ni hade med han. Låter hemskt och folk tycker säkert att jag är hemsk men era tårar gör ju inte att han kommer tillbaka det gör bara erat liv väldigt jobbigt. Och jag vet att pappa vill att ni ska skratta åt hans minnen och inte gråta.
Barn är såå smarta och tack vara disney är döden ok för barn. Kommer aldrig glömma när lilla Sofia (au-pair barn 3,5 år) såg rakt in i mina ögon och sa lejonkungens pappa dog med.. Sedan var det ok... Barn kanske inte fattar helt men dom vet vad döden är så det kommer inte bli en massa jobbiga frågor så länge man svarar ärligt från början.
Nu ska jag sova...
pussar från en iskall storasyster
Man måste få gråta,det känns bättre då.Ibland när jag hör musik som sonny älskade så kan jag börja stortjuta,men efteråt känns det bra,ja lite som han vore här,jo han är här precis som din pappa,dom är bara lite ovanför oss men dom har full kontroll på vad vi gör,jag är helt säker på det.KRAM !!
självklart cissi så har jag gått vidare, du minns väl säkert hur jag var förr, nog tänker jag på roliga minnen, men väldigt ofta kommer det över mig. jag får ont i kroppen av saknad. så jag säger bara att jag vet att det är okej att gå vidare, men mina tårar rår jag inte för. Du kanske kommer känna samma känsla sen när du får barn, då man känner att man vill åka ut till pappa och visa upp sin skatt.
du tror att du är kall men det vet jag att du inte är, hur gärna du än vill vara det. jsg är känslig sån är jag, men jag tror tårar är bra.
