Så rädd
Min rädsla nu går bara inte att beskriva. Jag är livrädd för hur det kommer att bli. Hinner jag säga hejdå en sista gång eller har jag redan gjort det. Som det känns nu så har jag redan sagt hejdå till honom. Det kändes som att han låg så lugnt och skönt, känslan av att han kommer somna in och försvinna till ett ljusare ställe där han inte längre har ont.
Han har mamma vid sin sida hela tiden och det gör honom otroligt trygg det märker man.
Så han är inte rädd, det är jag nästan säker på.
Men har jag sagt till honom tillräckligt mycket att jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig?
Det vet man aldrig.
Men det har varit skönt att få vara hos honom och prata med honom fast han inte svarar men jag tror att han hör.
Jag hatar så mycket att jag inte fick säga hejdå till min pappa, att jag inte fick säga att jag älskar honom över hela mitt hjärta.
Det här är ett sätt att bearbeta en sorg med en annan. Men den sorgen som kommer över morfar kommer vara hemsk.
Min morfar har alltid varit den bästa, han har alltid ställt upp.
När jag inte ville gå till tandläkaren själv var han där, när jag inte ville gå till doktorn själv var han där.
När jag blev åksjuk på bussen var han där och hämtade mig. När vi var utomlands så var vi tvungna att ha en telefon så han alltid kunde ringa oss. Han har alltid varit med helt enkelt. Som om han vore min egna pappa ibland.
Jag vill inte att det ska ta slut, jag vill sitta och prata med honom på altanen igen.
Men det går inte han måste vidare. Dom drar i honom någon annanstans nu.
Morfar du ger mig och många andra ljuset.
Joline som bara är fem månader kommer minnas dig
för hon är helt tokig i dig.
Morfar med sin dotter, dottersdotter & dottersdottersdotter.
Ibland kan det bara hjälpa med en stöttande hand
Eran familj går att beskriva med ett ord; Kärlek. Så känner iaf jag för man märker hur mycket ni i eran familj älskar varandra. Så jag tror med all säkerhet att han vet hur mycket du älskar honom, hur mycket ni alla älskar honom.
Som jag skrev på min blogg för några månader sen, jag vet ingen finare familj än eran.
massa kramar
Vilken fin bild,ja att hålla i handen när det är jobbigt,som du vet så fick inte jag hålla sonnys hand och du inte din pappas,men tror på det du tror att dom har reinkarnerats i en ny kropp,för mej känns det så iallafall,Hoppas att din morfar får somna in i lugn och ro nu,hur jobbigt det än är!! KRAM!!!Han kommer tillbaka i annan kropp,vänta ska du se,när du ser ett litet nytt barn som föds så förstår jag iallafall och säkert du med,ja det räcker med att se ögonen på barnet så vet man vem det är,han kommer tillbaka i en annan skepnad bara! Morfar din kommer tillbaka efter att han har vandrat vidare till den ljusa sidan,jag lovar!!! Hälsa mamma,benke och syskon,sköt om er!!KRAMISAR!!
Det behöver inte betyda dött för att bli fött,många vandrar vidare utan att komma tillbaka,känn inte så gumman,för då kan du inte bli med barn igen utan att vara orolig,försök att släppa tankarna på döden,den står ju ändå bakom hörnet när man minst anar,man kan inte själv bestämma när tiden är kommen.Carpe diem,ja fånga dagen och tag tillvara på allt och le och älska alla!!!
