Känslan av tomhet!

Dom vita lakarna.
Dom blå rockarna
Dom långa korridorerna.
Och den gula jävla filten.

JAG HATAR DOM!

Det är så tomt nu i min kropp. Det enda jag känner är hur magen värker av smärta från oro. Tårarna rinner på min kind och jag kan omöjligt få dom att sluta. Det går inte att beskriva hur det känns just nu. Att man kan få en så jobbig känsla.
Men det är bara känslan av att älska som sårar så oerhört.
ÄLSKA ÄLSKA ÄLSKA.
Men varför ta bort den man älskar?
Livet går ut på att födas, leva och tillslut någon gång försvinna och börja om på nytt någon annanstanns.

Nu finns det inget mer att göra, förutom att göra det bra för honom den tiden han har kvar.
Men han är envis och har alltid varit. Fast man tänker att man inte ska vänta så blir väntan ändå så stor. Rädslan blir större och större för var dag som går.

JAG ÄLSKAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET MORFAR DET VILL JAG BARA ATT DU SKA VETA.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0