yoymivida

Men kan inte! Åhhh vad jag hatar såna kvällar och nätter som man tänker på allt, precis allt. Jag vill ju bara sova!!! På sista tiden har jag allt haft lite magont av lite olika anledningar och en av dom är jobbet. Eller ett av jobben iaf. Jag trivs ju verkligen jätte bra på elevhemmet så det är inga konstigheter. Men sen har jag ju haft ett till på Avlösarservice vilket jag har sagt upp nu. Det funkade helt enkelt inte med det privata, trodde verkligen att det skulle göra det när jag började men det visade sig att det inte gick helt enkelt. Så jag har sagt upp det som sagt och det har gett mig magont pga dåligt samvete. Men jag försöker intala mig själv att det är ett jobb som helt enkelt inte passade mig därför så sa jag upp mig. Men det är ju mer än så att arbeta med människor, små barn. Direkt in i familjen, hemma hos dom. Nä det gick inte helt enkelt och det var väl dumt att jag började från första stund. Jag fattade självklart tycke för denna lilla tös och hon för mig så på ett sätt är det jobbigt att det funkade så bra när jag var där men sen så gick det inte ihop liksom. Nä just nu hör jag hemma på natten och jag hoppas att jag får förlängt långt långt för allt känns så rätt. Sen tycker jag ju självklart om att jobba lite extra ibland på dagen/kvällen så man träffar sina underbara kollegor och får det sociala lite då å då. För så vidare socialt är det ju inte att jobba natt;) men det som känns så bra med att jobba natt är att jag aldrig förlorar några pengar på att vabba för på natten är ju Danne hemma:) jag har en frånvaro natt på ett år och det känns toppen. När jag jobbade dag blev timmarna ungefär 50% med frånvaro eftersom Joline har ett fruktansvärt dåligt immunförsvar och förkylnings astma som gör att vi har fått vara hemma med henne otroligt mycket. Men det går fasen framåt det gör det. Hon klarar att stå emot mer och mer nu för tiden och det känns så himla skönt. Men träffar hon någon som är förkyld eller har hosta så är det kört och hon blir alltid tusen gånger värr:( lilla skruttisen!! Men när vi hade det som jobbigast under en period när joline va sjuk väldigt mycket, Danne och jag var helt slut för att vi inte fick sova. Då sa Jolines dagisfröken. Snälla stå ut bryt inte ihop för den här tiden går över:) känns skönt när det finns ett ljus i den mörka långa tunneln:) för det finns det jag tror verkligen det. Inte bara när det gäller sjukdomar utan allt. Min pappas ord va ju alltid: Det ordnar sig! Och visst det gör det. Men min "plast farmor Ragna" sa en gång: varför säger man bara att det ordnar sig? Då måste man ju faktiskt göra något åt det!! Å visst har hon så rätt. Och det har funnits gott om problem och magont under en längre tid. Men jag eller rättare sagt vi har börjat tänka om. Vissa saker får man bara strunta i. Viss skit man får ska man bara stänga av. Jo för jag har ju sagt förut att skit det får man ju ibland för jag är plump och kanske för ärlig i mitt snack. Men mina nära och kära som känner mig vet vad jag menar och när dom inte vet så frågar dom och då blir det inga problem. Jag är jag och du är du vi kan inte göra något åt det. Trots en del problem som man möter på under vägens gång ( en del självförvållat) så är jag så jädra lycklig att jag har Joline och Danne och det är ju huvudsaken tycker jag. Nog om babbel för ikväll men kände för att skriva av mig lite. Hoppas att mina ord inte ger missförstånd för är det något jag är trött på så är det när man får skit för något man faktiskt inte har menat på det viset. Jag älskar att skriva av mig och det tänker jag fortsätta med om inte Danne ber mig att sluta såklart för att han inte vill att omvärlden ska veta nåt om oss. Men tro mig ni som tycker att jag skriver om allt. Pyttsan det här jag skriver här är bara hälften om vad som händer i vårt liv. Kanske skulle börja skriva ut om allt, vad jag tycker, tänker och gör. Men så dum är inte ens jag! För detta ska vara en lagom lättläst dagbok utan massa andra tråkigheter. Visst lite tråkigheter får ni men jag vill att ni ska få läsa mestadels det lyckliga. För det allra tråkigaste försöker jag verkligen stänga av trots att det kan va svårt ibland;) nog för mig denna gång men tittar nog snart in igen:) jag har ju mina läsare trots att ni är dåliga på att kommentera;) men ni som läser hoppas att ni gillar det, ja gör ni inte det så är det ju ingen som tvingar er;) fast visst är det så att vissa bloggar kan man ju inte låta bli att läsa bara för att man stör sig så mycket? ;) men stör ni er på min så har jag ju ändå lyckas med allt locka ert intresse. Nä nu babblade jag iväg igen:) sov nu Jenny!! Puss på er!!