Har haft bättre tider...

Det är tungt idag. Känner mig ledsen i kroppen...

Eller det har gått jätte bra på jobbet och jag har kalaskul så inget med det.

Men ibland kommer saker och ting över en liksom..så som familj och hur viktig familjen faktiskt är. Åh jag skulle kunna göra vad som helst för att få min familj hel igen men det går inte för pappa kommer inte komma tillbaka, han är borta helt enkelt...det är bara att inse.


Men varför kan inte en familj som finns ta vara på varandra??

Frågor kan man många gånger ställa sig...svar får man ibland och ibland inte...mer eller mindre spydiga kan dom vara....men skit samma...

Den familj jag har älskar jag så jävla mycket... känslan av att bli älskad rätt igenom, blir inget snack när jag vänder mig om...det är familj för mig.


Åkte in till stan efter jobbet idag med Jollis och hälsade på faster Lotta.. bara en sån grej, hon kände att jag mådde dåligt och slängde iväg ett sms om att hon ville träffa oss..det räcker.. Va skönt att få prata av sig lite, älskar att prata med dig Lotta.


Så varför inte fortsätta till två andra som jag älskar så starkt. Jollis och jag köpte med lite fika och gick upp till farmor och farfar... Jollan älskar att vara där...Vi satt och titta på kort på pappa och jag förklarade för henne att det är min pappa, jag tar inte upp det med morfar än för det blir för jobbigt, nu är det Benke som är hennes morfar och så kommer det förbli och när hon är äldre så kommer hon iaf veta att hennes "riktiga" morfar är min pappa...Jag vill inte krångla till något i onödan:)


Sötaste kommentaren från Jollan när vi sitter och tittar på pappa: Var är han då?? Ja var är han?? Vet jag det själv, inte här hos mig iaf, eller är han det? är det pappa som gör mig så stark? Men jag vill bli ännu starkare så stark att jag om vissa saker slutar bry mig... Men kan man sluta bry sig egentligen? Nej jag trodde inte det, men många gånger har det visat sig att det faktiskt går!!!


När vi skulle gå från farmor och farfar ville Jollan stanna kvar. Med väldig bestämd stämma sa hon: mamma Jollan stanna och sova hos sammo och saffa (farmor och farfar).


Men nu är vi hemma iaf:) Jag känner mig hängig och sjuk...Så det är väl däför jag är arg, irriterad och ledsen antar jag. Men nu stänger jag denna dörr och jag öppnar inte ett endaste fönster.



Vi hörs så snart jag har något bättre att skriva:) 


Puss på er!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0