yoymivida

Att bryta ett ben eller att klämma fingrarna i bildörren gör inte hälften så ont som att lämna sin dotter helt gråtande på dagis och bara gå.

Mitt hjärta värker och gråten sitter som en klump i halsen.

Dom andra dagarna har det gått så himla bra. Men det började igår.

Jolines fröken sa att Joline nu börjar förstå att vi faktiskt lämnar henne ett tag.

Idag så var inte hennes fröken där som hon har varit mest med utan en annan som

hon bara har varit med lite grann. Tösen va inte helt 100 idag heller tror jag.

Men när jag skulle gå så börjarde hon storgråta. Usch fy bläää för att man måste lämna sitt barn så.

Men vad ska man göra, ha råd att vara hemmafru är ju bara att glömma. Då måste Danne

jobba upp sig riktigt högt på Ica:)

Nä vill inte mer, har lust att åka å hämta henne igen. Men ska hålla mig till klockan tre.

Hon gråter garanterat inte nu, men det kändes jobbigt. För min dotter har liksom olika gråt.

Och idag va det ledsen gråtet hon tog till. Eftersom hon aldrig gråter nästan och har aldrig gjort så

känns det kan jag säga.

Nä nu ska man väl försöka få i sig lite frukost och sen sätta igång så man får jobb nån gång:)

Puss på er!!