yoymivida

Mamma, Jollan och jag åkte till morfar en sväng på kvällen för att kolla läget hur han mådde. Det var väl lite bättre med honom idag tyckte jag allt:). Vi kom lagom tills dom skulle äta kvällsmat. Jollan blev väldigt poppis kan jag säga, alla ville känna på henne och hon bara skratta tillbaka.
Det var en jätte söt tant som blev helt uppspelt i korridoren när hon fick syn på henne. Hon blev så glad att hon var tvungen att ta tag i väggen sa hon. Sen fick jag höra vad alla hennes släktingar heter, men frågan är hur mycket som var fantasi. Men fantasivärlden är den bästa:)


        Man blir trött när alla ska slita å dra i en:)

När vi hade bäddat ner lilla morfar så skulle mamma bara prata med dom som jobba där och i samlingsrummet var även en äldre farbror som inte riktigt hängde med på allt. När han fick syn på Joline i bilstolen så fråga han va det där var för nåt.
- Det är en bebis svarade vi.
- Hon va söt, har du byggt henne helt själv? sa han
- nja inte helt själv vi var två sa jag å skratta.
- Ja den var himla fin och det va bra gjort. Har du gjort huvet oxå?
- Ja allt kommer från mig sa jag.
Dom som jobbade där försökte förklara att det var en bebis som levde och inte en docka.
Då undrade han om vi va bebisar oxå:) Nä inte riktigt va.
Efter ett tag förstod han det och ville veta vad hon hette.
- Joline sa jag
- Gunilla skrek han tillbaka.
- Nä Joline
- Jaha. Ja välkommen hit då fröken Joline, du va fin du.
Dom är ju bara för goa när inte allt faller på rätt plats på en gång, men bättre sent än aldrig:)
Det är bra i alla fall att morfar fortfarande förstår. Fast ibland är det nog jobbigare att vara med sånna människor när man inte är så själv, men jag tror nog att han har det bra. Dom som jobbar där verkar jätte snälla.


        Jollan ville sitta & snacka lite med gammelmorfar:)
         Hon var tvungen att kolla in hans racerhoj oxå!