Boken som vill skrivas, men blir aldrig skriven!

Jag har länge velat skriva en bok om mitt liv. Inget som ska publiceras utan bara för mig själv.
Nu kanske ni tänker, vad ska hon skriva om hon är ju bara 24 år.
Men det finns mycket att skriva om. Under bara mina tonår har det hänt otroligt mycket.
Den första kärleken som blev en besatthet av två människor som absolut inte skulle leva tillsammans. Att hela tiden känna sig misslyckad och sorgsen. Känslan av vad som kommer att hända nästa dag i skolan eller på nästa fest. Svartsjukan blir så stor att man knappt kan leva med den.
Varför kan han bara inte låta bli alla andra tjejer när han har mig?
Inte kunna lite på någon kille i min närhet som bara vill mig väl.
Men trots misshandel och svek har jag aldrig aldrig varit rädd.

SLÅ MIG DÅ. MEN DET ÄR BARA DU SOM ÅNGRAR DIG!

Jag blev gravid första gången när jag var 14 år och gick igenom en abort. Med mamma hela tiden vid min sida så gick det jätte bra. Tanken av att jag har dödat någon kom i mitt huvud. Men man dödar inte något som ännu inte finns. Och är man inte mogen så ska man inte föda ett barn. Ett barn är värd att få älskas av två lyckliga föräldrar inte två unga människor som inte förstår vad dom gett sig in på.

Flykten från alla mina barndomsvänner till helt nya människor på en helt ny skola. Det var en otrolig räddning för att komma vidare i mitt  liv. jag vågade växa och bli lycklig.
Men lyckan blev inte lång. Min mamma blev allvarligt sjuk i cancer. Hon kämpa och kämpa. Där kom min rädsla, rädslan av att förlora någon man älskar så högt.  Det finns ingen person som jag ser upp till så mycket som hon. Jag tror inte att det går att beskriva i ord hur underbar och osjälvisk hon är. Det bara värker i mig när jag ser att hon inte är lycklig.
Men en sådan människa klarar allt och det gör hon verkligen.

Ja det gick år och mamma blev frisk. Vi hade en tid i lycka allt rullade på så som det ska med mer eller mindre motgångar. Men då kommer smällen min pappa dör plötsligt.
VAD FAN HÄNDER?

Den smällen hade jag svårt att ta mig ur, men lyckades sakta men säkert bearbeta sorgen på mitt sätt.
Genom gråt, ilska och även fina minnen som får mig att le.

Men en dag när jag är på väg hem från jobbet i Norrköping ringer min telefon. Cissi. Min Cissi ligger på sjukhus. Hon hade fått en stroke. Dagarna gick och hon var som en fem åring. 23 år gammal och inte ens kan känna igen sina nära.
Var är rättvisan?
Hon jobbade hårt för att ta sig tillbaka och hon kämpar fortfarande.
I allt detta så kände jag att jag inte längre klarade av mig själv. Det gjorde att jag blev mycket nedstämd och inte längre klarade av det på egen hand. Redan när jag var femton som fick jag hjälp med tabletter för att klara min vardag. Den här gången fick jag många tabletter för olika tillfällen. En på morgon för att orka gå upp, sen två för att helt enkelt orka vara social och en på kvällen för att kunna somna igen utan att ligga och vrida och vända hela natten.

Sen kom dagen då allt förändrades. Jag träffade min prins, nog har jag kysst fula grodor alltid. men tillslut slår drömmen in. Daniel gav mig liv igen. Han lärde mig leva utan sorg och tvivel. Han lärde mig ha en lycklig dag utan att ta dom jävla tabletterna för att orka. Och störst av allt han gav mig vår älskade Joline.

Ja mycket har det hänt. Jag är väl en av många andra som tycker det är skönt att skriva när man känner sig nere.
Så därför så brinner inte pennan lika mycket som jag just nu för att jag helt enkelt mår så bra.
Självklart så har det hänt mycket skoj i mitt liv också. Men skulle jag skriva en bok om det så skulle den bli på flera tusen sidor.
Jag älskar min familj och mina vänner ni ger mig lycka.
Så någon bok blir det nog inte nu.

Varför ramlar man?
Jo för att resa sig upp igen.

Det säger Daniel alltid till mig och han har så rätt
Älskar dig!

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag skulle lläsa din bok!! :D Läser din blogg varje dag!

2009-04-08 @ 20:12:06
URL: http:///www.metrobloggen/tjiips
Postat av: angelica

jag skulle också läsa den!

Postat av: becka

jag älskar dig gumman! <3

2009-04-09 @ 18:33:09
URL: http://bloggis.se/lito

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0